Idag den 11 juni läste jag en artikel i GP där experten Fredrik Zimmerman lyfter frågan om varför pojkar halkar efter i skolan och vad det får för konsekvenser. Han har enligt min uppfattning rätt i några saker. Det är skillnad på pojkar och flickor. Det är ovanligt att någon nämner detta faktum. Min slutsats av detta faktum är sedan många år att pojkar redan ifrån förskolan och genom hela sin grundskole- och gymnasietid missgynnas i en miljö helt dominerad av det feminina perspektivet. Jag är således överens med Zimmerman om att pojkar missgynnas men tycker han borde våga bredda perspektivet om varför det blir så.
Konsekvensen blir enligt Zimmerman som sagt, att pojkarna presterar sämre i skolans teoretiska ämnen. Det har han också rätt i. Men ärligt talat. Man behöver inte var expert för att dra någon av de slutsatserna som redovisas så här långt. Sunt förnuft räcker.
I nästa steg innebär de sämre skolprestationerna att färre pojkar kommer in på eftergymnasial utbildning och därigenom gör att pojkarna "missar många livsmöjligheter" och får sämre hälsa. Det är nu som jag känner att Zimmerman är lika inskränkt som huvuddelen av den svenska skolvärlden. Att lyckas är tydligen att läsa filosofi på universitet.
Det finns så klart andra och väldigt närliggande möjligheter att skapa goda möjligheter för pojkarna att utvecklas, utan att göra om dem till flickor. Det första och enklaste vore att från förskolan inte trycka ner pojkarna i skoskaftet för att de är pojkar. Det sker idag. Det andra vore att ändra i skolornas scheman så att pojkarnas behov av rörelse och tävling tillgodoses.
Det tredje och viktigaste vore att inse att yrkesutbildningar finns. De ger möjlighet till god inkomst. Man får arbeta "med händerna" och utnyttja kompetenser som inte alls tas till vara i t.ex. grundskolan. Det som skulle krävas är dock troligen svårsmält för stora delar av skolans värld. För det första behöver man då inse att bli t.ex. elektriker inte är ett misslyckande. Det är tvärtom. Vi behöver fler elektriker än jurister. Den saken är ett faktum!
Så om experterna någon gång satte sig ner och funderade över vad det innebär att lyckas och tillsammans med de goda krafter, som trots allt finns inom skolvärlden men inte får synas, hjälpes åt med att låta pojkar vara pojkar och höja statusen för yrken som elektriker, skulle vi få fler som faktiskt bär vårt samhälle och kanske lite färre helt överflödiga jurister.
Till sist. Jag är ingen expert. För då ska man tydligen ha läst ett antal böcker på eftergymnasial utbildning. Min bakgrund är drygt 30 år i Försvarsmakten där jag arbetat med bl.a. värnpliktsutbildningar, t.ex. som utbildningschef vid regemente (chef grundutbildningsbataljon) och ca 20 år inom gymnasiala yrkesutbildningar i olika roller. Jag kallar det beprövad erfarenhet.
Bilden som illustrerar artikeln i GP är tre flickor som skrattar och är lyckliga. Bakom dem står en olycklig pojke. Låt honom kliva fram och sluta ljug om att flickor är missgynnade i skolans värld. Det är tvärtom.
Lägg till kommentar
Kommentarer